ourstuff

vet ni vad jag stör mig något enormt på? en så liten sak som är så störande att man inte vet vart man ska ta vägen. man vill bara hoppa upp och ner. helst på något ömtåligt.

ni kommer nog tycke att jag är pantad eller i alla fall lite smått dum i huvuvdet nu. men men,

here it goes.

ett mardrömsscenario i min värld:

du spatserar omkring, kanske med ett par vänner. runt i affärer. tittar på lite olika saker så som kaffetermosar och majblommor. inget speciellt. men då.
då ser du dom, dem som bara kan stavas perfektion. de är underbara. de är one of a kind. de ska bli dina.
självklart snackar vi solglasögon (okej, det hade kunnat vara skor eller byxor, men då är fortsättningen helt malplacerad och helt fel bara).

solglasögonen som är så fina att du skulle kunna sålt din syster/bror/faster för att få dem.

bågarna är liksom som om de vore skapade av en gud. de är nästan så att du dör på stället. tänk dig dessa solglasögon framför dig.

nu tänker ni säkert. vad är hennes problem? hitta de perfekta glasögonen verkar ju inte särskilt jobbigt.

det är då ni märker glaset, glaset är inte sådär mörkt så att man inte ens kan ana att det är ett par ögon bakom dem. nej glasen är sådär äckligt bruna (no offense ni som tycker om det, sry, men jag tål det inte) så att man inte kan sitta och sova bakom sina brillor (vilket för mig är halva tjusningen med brillor, come on? det är ju perfekt) eller sitta bakom glasen och stirra på alla i tunnelbanan, men ingen vet att du gör det pågrund av dina mörka glasögon (vem gör inte så?)

solglasögonen tappar ju helt sin charm om glasen inte är HELT mörka.

usch jag tål det inte.