historian om kameran
idag kom jag på att jag ville ha en kamera. det sammanföll ganska lägligt med att Siba hade 20% rabatt på i princip allt. sagt och gjort. jag åkte dit med bror, mamma och syster.
jag hade bestämt mig för en Nikon D5000, sorry Moa är en Nikon-tjej helt enkelt!
har en massa objektiv till Nikon, min farfar är pensionerad fotograf och fotade med Nikon, plus att min papi har en del objektiv om jag inte har helt fel. Nikon d5000 var helt enkelt bara för mig. efter att ha läst recension efter recesion.
vi åkte till en Siba i närheten. de hade inga D5000 kvar, det var nära att det blev en D3000 istället, men efter att en vänlig själ vid namn Jerry kollat upp om D5000 fanns någon annanstans så åkte vi iväg. det fanns en kvar i hela stockholm! på värmdö. det vill säga andra sidan stan. sagt och gjort åkte vi iväg. klockan var kvart i 5 (alla stockholmare vet vad det betyder) KÖ! tog ca 45 minuter att komma dit.
fick hjälp av en annan vänlig Siba-människa. lyckliga åkte vi iväg med ny kamera, väska, minneskort och uv-filter (TACK NATTA!)
när vi åkte från värmdö var det cirka 23 minuter tills Natta och de andra på balen skulle gå in (vilket betyder att jag skulle missa dem).
jag missade dem med 3 minuter.
men Natta kom ut och hälsade och jag fick se hur fin hon var (DU VAR JÄTTEFIN!)
sen promenerade jag och Malin hem med Nattas rosor.
så gick det till när jag (och min syster, vi delar till att börja med) fick den sista Nikon D5000 i hela Stockholm!
